Förlåt

Förlåt. Det är det enda jag kan säga. Förlåt för att jag inte sa något tidigare. Men det är väl så att jag är feg och omogen - och konflikträdd. När J frågade mig "Jaha? Är det slut nu då?" och jag svarade "ja" så kändes det som om det var det största beslut jag tagit i hela mitt liv; och det kändes som hela världen rämnade. Vi har upplevt så mycket tillsammans, skämtat, retats, kramats, älskat. Om jag tagit rätt beslut - eller vad som händer nu - vet jag inte, men jag vet att jag inte kan leva i ett förhållande när känslorna inte riktigt finns där. Och jag kan inte leva med någon när jag har känslor för någon annan, jag vet att många gör så - smyger bakom ryggen på sin partner - men det funkar inte för mig. Jag vill vara ärlig i ett förhållande, men jag är feg. Jävligt feg. Förlåt.

Jag kanske skall ta bort hela den här bloggen, med inlägg, bilder och allt. Men jag har inte bestämt mig. Kanske skall den finnas kvar som ett minne.